Ett extra kapitel av ”I taket lyser…”

Kapitel 64

Nu är det dags. Vi har sålt lägenheten. Och vi ska till vår nya lägenhet. Mina M och M ska jag bo med. Men tur är att jag fortfarande ska gå i klassen. Jag behöver inte byta skola.

”Jenna, ta farväl till lägenheten.” Sa morfar på skoj. Jag undrar hur mitt liv kommer se ut nu. Kommer jag kunna leva som förut, eller kommer jag få ändra på det? Jag hoppas bara att de i skolan uppför sig som vanligt. Men jag vet inte vad som är vanligt längre. Vanligt skulle ju vara jag och Zuzanna. Men nu är det jag och Ullis. Mormor märkte att jag tänkte på något.

”Jenna vad är det du tänker på?” Undrar mormor.

”inget speciellt.” Sa jag snabbt.

”Men kom igen, jag ser ju att du tänker på något.” Sa mormor.

”Nej, det är inget.” Sa jag. När mormor märker något så är hon världens mest nyfikna person. Men idag tjatade hon inte lika mycket som hon brukar. Och det är bra, för jag orkar inte med tjat så mycket idag. Sen när vi hade kört i typ 10 min, eller jag vet inte, jag höll inte koll. Sa mormor plötsligt:

”Säg hej till vår nya lägenhet.” Det var en fyravåningslägenhet. Den var jättestor, jämfört med den vi hade. Vi gick in i hissen, med våra saker. Sen när vi hade sprungit fram och tillbaka några gånger med våra saker. Så packade vi upp sakerna där de skulle vara.

”Eftersom vi är nyinflyttande, så skulle det vara gott med pizza eller hur Jenna?” Frågade morfar glatt. Mormor håller med, och började kolla i en tidning om det finns någon pizzeria i närheten. Men jag var inte så hungrig. Jag skulle hellre inte inte äta något. Men när mormor sa att det fanns en pizzeria i närheten, och jag vill inte låta som att jag inte ville ha. Så vi gick dit alla tre och beställde pizzor. Vi fick vänta i 10 min på pizzorna. Innan vi fick pizzorna, så sa jag:

”Jag vill gärna börja på basket.”

”Ja, men det är väl bra, visst är det” Sa mormor till morfar. Och morfar nickar och tycker att det är en bra idé.

”När vi kommit hem, så kan vi kolla var det finns och vilken dag dem spelar.” Sa moror. Och jag känner mig faktist lite bättre nu. Vi gick hem till vår nya lägenhet och jag började att packa upp mina saker med detsamma. Och plötsligt såg jag stjärnorna och lappen som jag hade skrivit,

Om du dör mamma, då tänker jag fortsätta leva.

För dig.

Jag tänker sätta upp stjärnorna medetsamma om inte:

”Vad gör du, älskling.” Sa mormor och öppnar dörren.¨

”Inget speciellt” Sa jag lite tyst.

”Okej, men om du vill något. Så vet du att du alltid kan prata med oss” Sa mormor vänligt. Med ett litet leende.

”Ja, mormor jag vet det.” Sen gick mormor. Jag sätter på stjärnorna i taket, så som jag hade dem innan. Och lade lappen där uppe. Sen när jag skulle ta upp mina kläder och hänga dem i gaderoben. Såg jag tröjan som jag hade fått låna av Zuzanna.

”Jenna, vi tänker gå och lägga oss. Så om du ska vara uppe så kan du tänka på att vara lite tyst. Så är du snäll.” Ropade mormor

”Okej” Ropade jag tillbak. Och jag går och lägger mig. Innan jag somnar så tänker jag lämna tröjan till Zuzanna. Jag vaknade av en lukt. Och kände hur hungrig jag var. Jag såg att mormor gjorde pannkakor. Jag åt jättemycket. Och mormor tycker att det är bra att jag äter. Sen efter vi hade ätit, så kom jag på att jag skulle till Zuzanna, för att lämna tröjan jag fick låna av henne.

Jag går nu. Vi ses lite senare.” Sa jag och höll precis på att gå när:

”Jenna var ska du?” Undrade mormor.

”Jag ska till Zuzanna och lämna hennes tröja.” Sa jag.

”Har ni blivit sams igen?” Sa mormor med en längtan i rösten.

”Jag vet inte. Jag ska gå till henne iallafall. Så vi ses senare.” Sa jag. Jag gick till Zuzanna och hoppades att hon hade tid. Så när jag ringde på dörren så stog hon där.

”Hej Jenna. Vad vill du?” Undrade Zuzanna med en vänlig röst.

”Hej, jag ville bara lämna tillbaka din tröja.” Sa jag lite blygt.

”Okej, men vill du vara här en liten stund?” Sa hon som om hon menade det.

”Det vill jag gärna om du har tid förstås.” Och hon nickade bjöd in mig.

”Så hur ser din nya lägenhet ut?” Började Zuzanna säga.

”Det är stort. Du får jätte gärna komma och kolla på den.” Sa jag. Och hon nickr och säger:

”Förlåt mig Jenna.” Och kramar mig. Jag var som ett frågetecken. Vadå förlåt mig?

”Vad menar du? Vadå förlåt mig mig?” Sa jag.

”Jag betedde mig dumt. När jag såg dig och Ullis. Jag vet inte vad som fick mig att vara så dum. Förlåt mig.” Sa hon med gråt i halsen.

”Jag förlåter dig. Jag har inte heller varit den bästa kompisen mot dig. Jag vill att vi ska vara kompisar igen” Sa jag. Sen kramade vi varandra och helt plötsligt sa Zuzanna.

”Jag bryr mig inte om du är kompis med Ullis. Jag vill bara att vi ska kunna vara kompisar. Jag förstår att du vill vara med Ullis. Men jag vill också ha dig som kompis. Och du kan ju ha två faktiskt.” Jag bara log och sa:

”Det är ju klart att jag vill vara kompis med dig. Sen blev vi kompisar. Jag kollade när hon red och hon kollade på mig när jag spelade basket. Och faktiskt gick det jätte bra. För nu har Ullis och Zuzanna blivit kompisar. Som man aldrig kunnat täncka sig.

Om du dör mamma, då tänker jag fortsätta leva.

För dig.

Och mamma, du finns fortfarande hos mig.

Även om jag inte ser dig.

Men jag känner att du är här och att du alltid kommer att vara det.

För mig!

Av: Sofie

En kommentar till Ett extra kapitel av ”I taket lyser…”

  1. Johanna Thydell skriver:

    Vilket fint arbete ni gjort, roligt att ni lagt ner så mycket
    tid & energi på min bok. Ni borde alla få högsta betyg!
    Kram Johanna Thydell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: